Vanliga missar – Del 3

9. Manuset drunknar i för mycket sammanfattande, onödig information. Orden ”aldrig” och ”alltid”, ”som vanligt”, ”ofta” och ”brukade” kryllar på sidorna. Läsaren ser till slut ingenting annat än dessa småord.

10.Manuset kommenterar ideligen det som händer. ”X glömde olyckligtvis att hälsa” eller ”Y underlät tyvärr att titta i backspegeln”. Läsaren som själv hade kunnat stå för sådana kommentarer känner sig alltmer reducerad till statist.

11. Sist men inte minst: problemet med den allvetande berättaren. Du måste bestämma dig för vilket perspektiv du vill ha och försöka vara konsekvent. Vill du ha ett allvetande perspektiv, alltså med en röst som vet vad som hänt och vad som ska hända, som kan läsa allas tankar och veta vad som sker i det fördolda – så är det viktigt att detta framstår som ett medvetet och inte slentrianmässigt val. Mest effektivt är oftast att konsekvent se allting utifrån endast en huvudperson. Mest enerverande är ett manus där läsaren kastas från hjärna till hjärna till och med i ett och samma kapitel och hela tiden får veta vad var och en tänker.

Japp, och där var vi väl fullärda när facit levererts, haha.

Lycka till därute. Vilka ni än är och vad ni än skriver!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *