Ibland känner jag att det är någon som spanar efter mig. Jag tittar bakåt och ingen är där. Läskigt. Men känslan finns kvar och jag går vidare. Stalking heter det nuförtiden, fint nytt namn men samma känsla som förr.
Ibland tycker jag att jag får syn på något, ibland tror jag att jag drömmer. Inte ens när jag gick på toa idag, kände jag mig ensam. När jag gläntade på dörren, såg jag vem den skyldige förföljaren var.
Matte, rappa på, jag vill bli kliad bakom örat i soffan.
