Lyckliga slut

På tal om SOS Poseidon, filmen om båten som får en jättevåg över sig, och bara 6 personer överlever. Visst är det väl så att vi vill ha lyckliga slut? Även om några dör på vägen dit. Efter 2 timmar i soffan vill man ju att det ska bli leenden och kramar och att alla ska bli lyckliga. Happy endings är väl det bästa som finns?

Tänk dig att ha suttit där i 2 timmar, fantan och chipsen inhandlad. GodisskÃ¥len full. Sen händer det nÃ¥got dramatiskt pÃ¥ filmen, sen dör nÃ¥gra, sen dör nÃ¥gra till, sen pangas det, sprängs och hela jorden gick under. Sen dog dom som mot förmodan var kvar. DÃ¥ vill man ju liksom ha pengarna tillbaka, och inte bara för filmen utan även för fantan, chipsen och godiset…

Eller vad tycker du?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Lyckliga slut

  1. Anna skriver:

    Haha, jag är lite tvärtom 🙂 Jag gillar oväntade slut som inte är sÃ¥ sockersöta och som fÃ¥r mig att tänka om. Nu gillar jag ju skräck och thrillers och dÃ¥ passar det sig kanske bättre att det blir lite olyckligt. Tips pÃ¥ nÃ¥gra filmer med bra slut: De misstänkta( lysande slut!) , The Others( sÃ¥ klart) och Mama 🙂

  2. Pia Widlund skriver:

    Tack för filmtips!! Det kan vara bra med lite olyckliga slut, dÃ¥ kan det finnas plats för en uppföljare…

  3. Disa skriver:

    Jag brukar se det som att en bok eller film är som att riva upp ett sår. Slutar det lyckligt får du såret omplåstrat. Det känns bra och såret glöms ganska fort.
    Sluta det olyckligt lämnas såret öppet, läker ojämnt och blir ett ärr som man inte glömmer i första taget.
    Vilket jag föredrar varierar. Man orkar inte med sorgliga slut hela tiden, men ibland i rätt bok/film är de magiska och kan vara det man minns längst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *