Intervju med Mattias Schönbeck

2007 fick jag spela den neuritiska kvinnan Amy o musikalen Company på Lilla Teatern i Norrköping. Robin Karlsson regisserade och jag spelade mot Mattias Schönbeck som varit verksam på diverse scener i Norrköping under årens lopp. Här kommer en intervju med Mattias.

Vem är du och vad gör du nuförtiden? Du börjar med den svåraste frågan direkt – vem är jag?! Jag är en glad skit från Norrköping, 52 år. Har alltid brunnit för teater och att få stå på scenen. Arbetade direkt efter gymnasiet på Östgötateatern i 10 år som inspicient samtidigt som jag medverkade en hel del andra olika teaterprojekt. Förutom teater så har jag alltid varit intresserad av historia och arkeologi, 1990 började läsa i Uppsala. Med familj och studier fick teatern vila men jag sjöng en hel del i nationskören Sånggripen på Östgöta nation i Uppsala. 1995 började jag som arkeolog på Östergötlands museum i Linköping, efter några år på Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Nu började teatertarmen suga igen och jag medverkade i flera folklustspel i Söderköping och en del konferencieruppdrag. Efter att du och jag spelade musikalen Company, har det blivit både musikaler, revyer, komedier och pjäser. I snitt gör jag tre större uppsättningar per år. Jag arbetar sedan 2006 som arkeolog och reservatsförvaltare på Länsstyrelsen Östergötland – världens bästa jobb och så en hel del teater vid sidan av naturligt vis.

I år har jag spelat revy och skulle vid det här laget vara mitt i repetitionsarbetet med folklustspelet Söderkåkar, men vi har skjutit upp det projektet till sommaren 2015. Till hösten ska jag vara med i en komedi från 1700-talet av Goldoni som heter ”Den listiga änkan” och om några veckor ska jag vara konferencier i en show när Skandia teatern öppnar upp igen.

Du blev tilldelad Laila Westersund-stipendiet förra året. Grattis i efterskott. Berätta lite om det. Ja tänka sig! Tack så mycket. Jo jag har de senaste åren spelat revy i Norrköping och också deltagit i Revy-SM med flera av de numren. I höstas så ringde Inger Nilsson och berättade att sällskapet Stallfåglarna hade valt ut mig som en av de två stipendiaterna. Jag blev helt paff. Då man inte ansöker om stipendiet, utan blir utvald så är det riktigt stort. Så den 9 december 2013 var jag i Stockholm och mottog ett diplom och en massa pengar att ha roligt för. En fantastisk ära och en härlig upplevelse. Det är underbart med uppskattning.

Brukar du bara stå på scenen eller regisserar du något? Oftast står jag på scenen, men de senaste åren har jag även regiserat en del folklustspel av Gideon Wahlberg. Det är verkligen kul! Jag brukar ha en fasligt massa galna idéer som jag nu får förverkliga. Det är mäktigt att se att de fungerar och att publiken gillar det de får se och uppleva.

OLYMPUS DIGITAL CAMERABild från teaterprogrammet.

Vad är det som är så kul med teater?  Svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att allt slit och sömnlösa nätter och den nervösa spänningen är kul. För min del är det två olika delar. Repetitionstiden är otroligt rolig, när man testar vad en text håller för att gestalta. Sedan kommer mötet med publiken, som är svårt att sätta ord på. Känslan när allt fungerar som planerat och man känner att man har full kontroll och har publiken i sin hand den är obeskrivlig. Att man dessutom kan få människor att le, skratta och bli berörda det är en berusande känsla.

Vad har du på gång till sommaren? Sommaren blir teaterledig, efter som vi valt att inte spela på Cederdalens friluftsteater i år. Orsaken är att vi inte fick tag i den optimala ensemblen i år samt att vi ska göra om spelplatsen. Nästa sommar blir det Söderkåkar så det ryker om det. När jag inte ska spela eller regisera så blir det nog att försöka titta på vad andra spelar. Det har man ju inte möjlighet till när man själv står på scenen.

Har du någon drömroll? Nej det kan jag nog inte säga att jag har, men någon riktigt udda eller otäck typ skulle vara spännande att få gestalta.

Har du någon bra bok på ditt nattduksbord? Det ligger ofta något vid nattduksbordet. När jag har en produktion på gång är det alltid det aktuella manuset som gäller annars blir det en hel del deckare. Nu är det mest historia och arkeologi som läses. Jag går för närvarande igenom böcker om 1:a världskriget. Det är märkligt hur lik vår tid är den tid som var åren innan krigsutbrottet 1914…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *