Ketchup och hållbar story

Ketchup blev det inte, men en ostbricka när Jenny C kom och catchuppade lite. OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En kopp kaffe och lite ost och kex och en hel del babbel. Affischssnack, pjässnack, färgsnack, boksnack, skrivsnack och lite teatersnack.

Innan Jenny kom hann jag redigera ett kapitel till. Jag har tänkt pÃ¥ det 1000 gÃ¥nger och skrivit om det förut. Storyn – hÃ¥ller den? Ja, jag tror den hÃ¥ller. Jag mÃ¥ste ju tro pÃ¥ den annars kan jag ju stoppa bokmanuset i vedspisen, eller strunta i att skriva det frÃ¥n början förresten.

När man börjar skriva har man ju en idé. Vare sig det ska bli en teaterpjäs, en novell, bok eller en sketch. Man kan ha blivit inspirerad av en person, en skruvad karaktär, en historia eller bara ha fantiserat helt fritt. Men det är ju i alla fall en idé som man vill få ner i skriven form.

Hur mycket trovärdighet ska det vara. Mycket eller lite? När jag skrev manuset till Alla är vi änglar när vi dör, ville jag att det skulle vara hittapå. Det enda som var sant var att de kvinnliga fångarna hade orange overaller. Jag ville fokusera på de 3 kvinnornas öden och varför de hade hamnat i dödscellerna. Inte om de hade riktiga bestick eller om de fick se på stjärnorna. Man kan ju fokusera på olika saker.

I min bok händer det en hel del. Familjemedlemmarna trasslar till det för sig. En del medvetet en del omedvetet. Dom träffar nån som gör nåt och det får konsekvenser och sen hittar de på nåt annat som får ödesdigra konsekvenser. Hur mycket ska vara trovärdigt och hur mycket kan vara fejk och hittapå? Hur mycket kan en läsare köpa?

Jag såg Sagan om ringen häromdagen. En fantastisk berättelse eller saga om så vill. Allt kretsar runt en gammal ring och alla tycker det är helt fantastiskt inklusive jag själv. Det är en ring som ska förstöras av en liten pojke och det tar honom 3 filmer och många strapatser innan den försvinner ner i elden och blir upplöst.

Det hela låter ganska galet, men i själva verket är det så genialiskt skrivet att vi köper hela storyn men hull och hår och med soldater, hober, häster, flygande livsfarliga fåglar och elefanter med dubbla betar. Människor som är så vidriga att de ser vanskapta ut, är så elaka att de får läraren i filmen Hets att verka riktigt sympatisk.

Storyn – det är den som är den viktiga. Är den riktigt bra skriven kan vi kanske stÃ¥ ut med en och annan taskig karaktär eller dÃ¥lig miljöbeskrivning.

Håller du med eller håller du med?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Ketchup och hÃ¥llbar story

  1. Ethel skriver:

    Håller med, storyn är allra viktigast. Men om även språket är vackert förhöjer det upplevelsen så jättemånga hack, tycker jag. Har läst Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (läste ut den för någon vecka sen) och njöt av språket samtidigt som jag obönhörligt drogs in i historien. Jag identifierade mig med huvudkaraktären.

    Det är inte en dålig miljöbeskrivning (den kan man skumma) som gör mig irriterad. Det är torftigt språk, gamla utnötta klyschor och som du även nämner, är det förbannat tråkigt med schablonartade karaktärer. Orkar jag inte med.

  2. Pia Widlund skriver:

    Jag gillar svenska författare. Kanske skulle utöka bokhyllan med några Majgull?

  3. Ethel skriver:

    Tycker jag, även om inte alla hennes böcker är lika bra som den jag nämnde ovan. Den bok hon slog igenom med Aprilhäxan gillade jag också skarpt.

  4. Pia Widlund skriver:

    Nästa gång jag skickar efter böcker ska jag välja en av hennes.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *