Vi spelade West side tory i Hörsalen i Norrköping under våren 1995. Arbis-eran var slut och nya vägar försökte skapas.
Sharks-tjejerna från Puerto Rico
Jag med min danspartner
Ser ni mig i den ROSA klänningen till vänster? Jättekul uppsättning då cenen bestod av en byggnadsställning som, framförallt killarna, klättrade hejvilt i.
Storyn är som Romeo och Julia. Fel flicka blir kär i fel kille och gängkrigen eskalerar. Det slutar förståss med död och ångerfulla ungdomar. Vi grät alla riktiga tårar i slutscenen då en kille från det amerikanska gänget lägger sjalen runt Marias axlar när hon sitter vid den döde Tonys sida. Mänskligheten lär sig aldrig!
Mycket dans, mycket sång, mycket stämmor och mycket gemenskap och glädje. Teater sammanfogar människor och alla strävar mot samma håll i samma riktning.
Teater är glädje och utveckling!
