En tom pärm

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu är pärmen tom efter Kannibalteaterns uppsättning av pjäsen Alla är vi änglar när vi dör. In med den pjäsen i mitt manusarkiv och dags att skriva ut ett nytt. På söndag ska nya farsgänget träffas på DUD och gå igenom höstens produktion. Det ska bli så spännande. Några har jag inte jobbat med tidigare och några som jag har jobbat med har inte spelat fars.

Det här med komedi och fars är svårare än man tror. Ett skämt kan falla ganska platt om man betonar fel eller kommer in för tidigt. Timingen är viktig. Förra årets fars Skaffa mig en tenor utspelades i två olika rum i en hotellsvit. Där var det timing som gällde. Scener utspelades i de båda rummen samtidigt, ovetandes om varandra. Snillrikt skrivet vill jag lova.

Året innan satte Kannibalteatern upp Alla var där. Då var det replikerna som var den största utmaningen. Snack hela tiden, tight som rackarns. Å vad vi skrattade, publiken likaså. Jag minns än idag när en föreställning var slut och publiken höll på att gå ut. En dam gick förbi mig och gjorde Tummen upp och log med hela ansiktet, det värmde i hela kroppen. Det är sånt som gör att man orkar jobba vidare. Utan en ordentlig lokal att vara i och sena kvällar och mycket slit.

Men den glädje man får av varandra, den utveckling som teater ger för ditt självförtroende och de vansinniga skrattanfall vi får under repen gör att orken inte tryter.

Kolla in bloggen på söndag, då får du veta vad du kan skratta åt i höst!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *