Scenen får bli mitt vardagsrum

Det finns många tricks för att övervinna nervositet på scenen. För att övervinna min nervositet brukar jag använda mig av en speciell tanke. Jag tänker helt enkelt att scenen är mitt vardagsrum. Scengolvet jag kliver eller dansar på blir min korkmatta hemma och scenografin blir mina väggar med mina tapeter och mina tavlor. Det höga taket med alla rår och lampor blir mitt tak med min lampa hängandes i.

Det kanske låter lite ”wacko”, men det funkar för mig. I mitt vardagsrum känner jag mig trygg och med mina motspelare känner jag mig trygg. Dom får helt enkelt spela gäster i mitt vardagsrum. Publiken blir något som på sätt och vis inte finns, deras existens försvinner och jag finns bara i min lilla bubbla. På så sätt försöker jag bli ett med min rollfigur och känna mig trygg med det jag ska framföra.

Vad är ditt bästa knep?