Recension av Alla är vi änglar när vi dör

Dom som säger att recensioner inte spelar någon roll ljuger. Recensioner går rakt in i hjärtat och kan stanna där i flera år, vare sig de är bra eller dåliga.

Nu har vi fÃ¥tt recension frÃ¥n KatrineholmsKuriren och den gick rakt in i mitt hjärta, som nu bubblar av lycka. Det bubblar av lycka för att jag fÃ¥tt med skÃ¥disarna pÃ¥ denna resa och att de fick fina recensioner, inte bara av pressen utan även av publiken. Det finns flera som har fällt en tÃ¥r i vÃ¥r slutscen… Nedan följer delar av recensionen av Catarina Nitz och jag vill tacka hela mitt skÃ¥disgäng som tillsammans har jobbat fram denna otroligt utmanande och tuffa föreställning. Johanna Allen Dahlberg, Karin Karlsson, Sofia Jonsson, Jens Wistbacka, Gustav Karlsson och Morgan Hammarlund. Ni är just nu mina änglar!!! TACK!

Fint skådespeleri i nyskrivet drama

Manus, musik och regi: Pia Widlund

Medverkande: Johanna Allen Dahlberg, Sofia Jonsson, Karin Karlsson, Jens Wistbacka, Morgan Hammarlund och Gustav Karlsson

Kannibalteatern, Dud:s dans och teaterhus

”Alla är vi änglar när vi dör”, heter ett nyskrivet drama av Pia Widlund som just nu spelas av Kannibalteatern i Katrineholm.

Det är fråga om en timmes eländes elände, cynismer, krossade drömmar och död. Låter det förfärligt? Ja, kanske det, men det är i själva verket mycket härligt.

Med dramat ”Alla är vi änglar när vi dör” tar bÃ¥de regissör och ensemble ett kliv.

Inget är särskilt realistiskt i detta drama. Ändå är det lätt att köpa. Redan efter några minuter är man som åskådare förflyttad till ett annat universum, och när man kommer ut därifrån en knapp timme senare, har man med sig en hel del tankar om mäns våld mot kvinnor, hopplöshet, medmänsklighet, rättspsykiatri och kriminalvård.

Egentligen finns det bara en sak att invända emot. Och det är att man inte vågar lita på att publiken orkar stanna i bubblan i en hel timme, utan bryter magin mitt i pjäsen med ett dansnummer som ligger lite ovanpå.

Men helheten är fin. Mycket handlar om att skådespelarna lagt ner enormt arbete och verkligen satsar på att gestalta sina karaktärer. Detta gäller alla, även dem i mindre roller. Ändå måste jag lyfta fram Johanna Allen Dahlberg som är föreställningens epicentrum, och som aldrig spelar över. Och Pia Widlund, som skrivit manus och fått ensemblen att våga ge sig hän i detta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *