Kannibalteatern sååå kul!

2011 ville Jens Wistbacka och Göran Hellkvist ha ett manus. De kontaktade Jens syster Jenny Cronholm (intervju med Jenny kommer denna månad) och hon specialskrev ett manus till grabbarna. Jag fick en förfrågan om jag ville regissera och jag blev genast intresserad. Vi träffades på DUD och läste manuset och sen bestämde vi att vi skulle börja samarbeta. Det var början på ett fantastiskt kul samarbete och även början på Kannibalteatern.

Porträtt av en kannibal, som handlar om en kannibal som ätit upp sina egna ben, spelades 4 föreställningar och vi fick även chans att medverka på Riskteaterfestivalen i Ydre på sommaren. Det var sååå kul. Tre fantastiskt roliga och inspirerande dagar med likasinnade teaternördar.

Vi såg mycket bra teater och en del mindre bra och fick en föreläsning av Tomas von Brömssen som även visade prov på sin fantastiska musikalitet. Även Richard Carlsson, från Östgötateatern, var där och sjöng med sin pianist Fredrik Ingå.

Sen kom våren 2012 och vi ville fortsätta. Vi tog in nyinflyttade Björn Hellberg i gänget och satte upp Herrar. Det var sååå kul. Svart humor om tre herrar som blir inlåsta på varuhusets herrtoalett dagen innan julafton. Då gäller det att man delar lika på det som finns i chipspåsen… En VD, en försäljare och en lagerarbetare. Statusen är liksom redan satt, men den kan man sätta ur spel om man är listig.

Sen var det dags för komedi pÃ¥ hösten. En av mina klara favoriter är komedin Alla var där, som jag sÃ¥g i Stockholm för mÃ¥nga Ã¥r sedan. Det var sååå kul. Jag samlade ett härligt gäng och ibland var det svÃ¥rt att regissera för jag skrattade sÃ¥ mycket… Den stora utmaningen med den var replikerna som var tvungna att sitta, det fanns verkligen ingen chans till improvisation… Sååå tufft!

Hösten 2013 spelade vi komedin Skaffa mig en tenor. Även där har vi skrattat så vi har gråtit. Operamusik snyggt levererad av Arne Eklöf och Pelle Nilsson. Pelles debut på scen i teatersammanhang faktiskt. Klarade detta med bravur. Sååå kul med nya bekantskaper på scenen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

En del av scenen i Skaffa mig en tenor.

Nu repeterar vi Alla är vi änglar när vi dör och I väntan på Wilson.

Och tro det eller ej men vi har planer för framtiden…! Roliga tankar inför sensommaren och mer morbida tankar och funderingar kring Halloween i höst. Det är sååå kul!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *