Stulen scenografi…

Man kan ju undra om sista bidraget har varit pÃ¥ DUD och stulit vÃ¥ra galler… Om vi skickar ut dom i Europa för att representera Sverige sÃ¥…

Nej, nu byter vi rad här och hÃ¥ller tummarna för Linus som sjöng bidraget Bröder. Programledarna har haft ett mediokert manus i Ã¥r. Det var en kompis som frÃ¥gade sig; hur svÃ¥rt kan det vara att presentera 8 lÃ¥tar…? Ja, det kan man verkligen frÃ¥ga sig. Jag tror inte att jag har dragit pÃ¥ smilbanden en enda gÃ¥ng i de trevande, ofta helt felaktiga, försöken att klämma fram roligheter. Som programledare mÃ¥ste man ju kunna pÃ¥verka sitt manus och inte bara svälja allt med hull och hÃ¥r. Stand up kanske inte ska vara i fokus pÃ¥ mellon, det kanske ska vara mer fokus pÃ¥ lÃ¥tarna…

Jag har märkt en trend på landets scener sista åren. Det är färre skådisar på scenen och dom är roligare (inte alla). Özz Nujen, ska igång i på en privatteater under våren, Henrik Schyffert och Fredrik Lindström är på Rival. Henrik Dorsin drar ut på turné med premiär i mars. Jonas Gardell är på Maxim och Ronny Eriksson har intagit Scalateatern. Det har till och med kommit igång Stand up i Vingåker igen. Det är säkert fler på gång som jag har missat, uppdatera mig gärna!

Nu ska vi skratta tycker producenterna och det är ju inte fel. Skratta till stand up istället för farser och komedier. Norra Brunn har intagit de stora scenerna. Ensamma killar (få tjejer). Men jag saknar de stora (dyra) uppsättningarna som fanns i Cats, West Side Story, Fantomen på Operan m fl. Men det handlar ju även om ekonomi.

Flaschdance och Priscilla är väl de största gängen som finns på Stockholms scener just nu. Spök kör på Cirkus (tunn story, fantastisk scenografi, mediokra sånginsatser) och Galenskaparna och After Shave (fantastiskt bra!) håller till på Oscars. När han kommer ut på scenen i en blå, liiite för liten träningsoverall och en töntig solhatt och sjunger; Man ska ha husvagn, då knöt sig min mage i skrattanfall. Jag skulle vilja se Priscilla, får se om almanackan har några hål under våren.

Även Stadsteatern har en hel del bra att se. Jag såg En hyllning till Sammy Davis med Karl Dyall och Rennie Mirro förra året. Ni som missat den, se den om ni har chansen.

Nu ska jag lägga in en pinne i vedspisen och njuta av värmen. Morgondagen fylls av teaterrepetitioner i dubbla doser!

Vi hörs!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *