Ordningen återställd

Jag har tagit tillbaka datorn! Leidy sover och jag har precis ätit och pustar ut frÃ¥n ett lÃ¥ngt rep pÃ¥ DUD. Jens Wistbacka och Björn Hellberg spelar torpederna Ben och Gus i enaktaren ”I väntan pÃ¥ Wilson”. Den utspelas i ett trÃ¥ngt källarrum utan fönster där de bÃ¥da väntar pÃ¥ sitt nya uppdrag. Detta uppdrag kommer dock att bli nÃ¥got helt annat än de bÃ¥da tänkt sig.

Det är svÃ¥rt att regissera, speciellt när det är en liten yta man har att jobba pÃ¥. Bara tvÃ¥ skÃ¥disar, tvÃ¥ sängar och en stol. Men det är bara att lÃ¥ta fantasin flöda. Jobba med kroppssprÃ¥k, tänka pÃ¥ rösten och hur man kan använda tonfallet. Jobba med ansiktsuttryck och pauseringar. Olika repliker kan ha olika ”temperaturer”. Man kan t ex säga ”Jag ska döda dig”, genom att skrika ut det i vredesmod och med en stor portion hat. Annars kan man viska fram det, alldeles kallt. Olika sätt, olika temperaturer. Ibland fÃ¥r man prova sig fram för att fÃ¥ det rätt, ibland sitter det pÃ¥ en gÃ¥ng. Ibland tycker man lika, ibland olika. Det är det som är sÃ¥ spännande med teater. Alla tycker olika, bÃ¥de om arbetssätt och om resultat. Och inget behöver vara rätt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu ska jag försöka hÃ¥lla mig vaken till Mello-reprisen, önska mig lycka till” Snaark…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *